Vilodag i dag så det får bli en liten rapport…

Avslutningen på jakten i Klimpfjäll blev en mycket trivsam tillställning. Ett kompisgäng från Trollhättan med PA Carlander i spetsen inviterade till ripmiddag. Med tre korthår och några grabbar som inte var rädda för att gå några timmar hade de fått riktigt bra med fågel i säcken.

Med goda drycker och trevligt sällskap smakade riporna alldeles utmärkt tillsammans med treminuters makaroner. Vadå – är det något fel på makaroner? Det är ju nästan ett måste för att uppleva den där riktiga ripjaktskänslan.

Att få fälla den första fågeln för sin unghund är lika speciellt varje gång. Den är gången var det Britta, min lilla pointertik, som i dag fick uppleva att få sin första fågel fälld. En ripa så klart, vi är ju till fjälls. Läs mer…

Frågan i rubriken har jag fått mer än en gång av domare på skogsprov, dessvärre har jag för det mesta fått svara nej. En och annan domare säger redan i sin ”morgonpredikan” att vi förare hela tiden ska veta var vi har vår hund. De första gångerna jag, som nybörjare på skogsprov, hörde detta hade jag mest lust att sätta mig i bilen och åka hem… Kanske är det något fel på mig för sällan eller aldrig har jag någon känsla för var vovvarna är under skogssöket. Hundarna kan det knappast vara fel på för då jag går på prov för en rutinerad skogsdomare har han oftast full koll på var hunden är och vilket håll den kan väntas komma ifrån. Med andra ord, om det nu finns fler med samma inbyggda fel som jag har så misströsta inte, de flesta domarna bedömer hundens jobb och bortser från virriga förare.  Under jakten är det inga problem, förr eller senare hittar jag den hund som står för fågel och om inte går det för det mesta att kalla in den…

Äntligen är det dags för årets stora händelse – jaktpremiären! Redan den 21 augusti drar jag norrut och räknar med att vara hemma igen tidigast den 15 september. Mörkt på ripfronten? Alla vet väl att ett strävhår från Landinarnas är födda med en ripmagnet i nosen, det krävs mer än dåliga inventeringsresultat för att hålla mig borta från fjällen…

Filmer och böcker
Filmer och böcker kommer inte att kunna beställas som vanligt under den här tiden. Räkna heller inte med att jag kommer att svara på mejl, – gladast blir jag om ni väntar med att skicka mejl tills jag är hemma igen. Mobiltelefonen kanske fungerar då och då under kvällstid och resdagar men jag vägrar att ha telefonen på under jakten.

Om nu någon vill beställa böcker eller filmer ring då till Christine på telefon: 0520-42 70 72 så fixar hon detta åt er.

Privatlektioner och fältträning
En och annan privatlektion och även möjlighet att följa med mig ut på fältträning kommer att finnas från och till under hösten.  Jag bokar tider för detta med kort framförhållning mina egna jakter tar jag mig friheten att prioritera…

/ Anders L

Bra att ha ibland

En gammal hederlig slangbella, eller sprettert som det heter på norska, är bra att ha vid många tillfällen när vi jobbar med våra hundar. Rätt använd är det ett otroligt mångsidigt redskap. För att undvika hatmejl så ber jag er som nu börjar bli röda och blå i ansiktet att läsa en gång till. Jag skrev rätt använd – fel använt är både koppel och halsband farliga saker, för att inte tala om långlina. I långlina är det mer än en hund som kommit till allvarligt skada och till och med dött.

Har du lite fantasi, och det måste vi ha om vi ska träna hundar, så kan du själv räkna ut till vad en slangbella kan vara bra att ha… Kom gärna med förslag. Under semestern kan kanske inga kommentarer läggas in på sidan, det tar jag i så fall tag i när jag kommer hem igen.