Ingen kan tala om för dig vad som krävs för att din valp ska lära sig vad ditt nejkommando betyder. Här måste jag hänvisa till vad jag skriver i boken.Generellt gäller dock att du måste känna dig fram, börja lite försiktigt, ser valpen glad ut och viftar på svansen efter en korrigering är det givetvis läge att öka på kraften. Du måste få en undergivenhetssignal från valpen ”titta vad jag är liten och snäll”. Att ta i för lite gång efter gång är inte bra – då blir det kamp och det vill vi inte ha.
Hur du korrigerar rent fysiskt spelar ingen större roll en liten smäll över nosen brukar fungera – du får helt enkelt anpassa det till den hund och den ras du har.

En sak att tänka på att svansen kan vifta även på en osäker valp som minst av allt är glad, det gäller alltså att du lär dig läsa din valp. Men en undergiven valp brukar inte vara så svår att känna igen…

I filmen Jakt med mina hundar visar jag hur det gick till när min lilla pointer Britt frå lära sig vad nej betyder…

Detta är många som frågat och jag inser att jag har varit lite otydlig i träningstipsen, i boken förklaras detta på ett bättre sätt hoppas jag.
Stanna och sitt är precis samma sak egentligen, själv använder jag enbart kommandot stanna. Självklart kan du använda sitt om du vill. Att det är två olika avsnitt i träningstipsen beror på att avsnittet om sittkommandot är en kvarleva från en tidigare liten bok jag delade ut till mina kursdeltagare när jag mest höll på med sällskapshundar och brukshundar. Men i avsnittet skriver jag en del om grundprincipen vid inlärning och jag tycker detta är värt att läsa så därför har avsnittet har fått vara kvar. I avsnittet om stannakommandot går jag igenom hela träningen av det stoppkommando du behöver för en stående fågelhund och som sagt vilket kommando du sedan väljer spelar ingen som helst roll.

Nja, jag är ju ganska ny på det här med brittiska hundar men det är nog så att de har mer med sig från början när det gäller reviering. Inte minst så är de betydligt mindre benägna att fastna i luktfläckar och annat gott på fälten. Min pointer Asco revierade bra från början men jag fick jobba en del med att få honom att gå ut till kanterna på fälten, eller åtminstone att göra lika stora slag åt varje håll på stora fält – alltså precis som jag försöker visa i filmen när jag jobbar med Jana. Djupet i slagen fick jag också putsa en del på, likaså att få honom att vända vid kanterna på de mindre fälten, detta ser du också på filmen. Jag vill inte ha en hund som går 100 meter rakt ut mot vinden på fältet, inte heller en hund som jagar på fältet intill där jag själv jagar.

Självklart ska jag ta till mig det här och se över och försöka förtydliga det här med att individerna vi jobbar med kan vara otroligt olika och att varje individ kräver sitt sätt att jobba! Hoppas detta framgår bättre i min bok än i de gamla träningstipsen… Att kunna läsa sin hund är så klart ett måste och det försöker jag no framhålla mer än en gång i vad jag skriver och också på de kurser jag har. Kan man inte läsa sin hund lär det aldrig bli något bra resultat av träningen.

Det beror helt på vilken hund jag jobbar med. Anni hade inte alls samma ”klipp” när hon skulle resa fågel de första gångerna som jag sett hon mina vorsteh eller hos min pointer Asco därför uppmuntrar jag henne och släpper jag henne lite längre än vad jag brukar göra. När jag sedan ser att hon reser med fart varje gång så börjar jag successivt korta in ”eftergångarna”. Det hör också till saken att jag, som jag säger i filmen, började tidigare än normalt med Anni och som jag också säger, detta gjorde jag helt enkelt för att kunna få med det innan filmen var klar och snön kommer. Men med facit i hand så blev det inte någon snö…

Min pointer Britta som du kan se i filmen Jakt med mina hundar släpper jag bara en meter eller två. Britta visade tidigt en härlig avance och kunde alltså stoppas betydligt snabbare – men beröm först och sedan stopp är ett måste!