Mitt snart tre år gamla inlägg om Anders Hallgren och velourdressyr väcktes ju till liv igen får en tid sedan. Många kommentarer blev det och uppenbart var det också flera som länkade till inlägget. Tack till er alla som länkade! Min försäljning av filmer och böcker gjorde ett rejält hopp uppåt… Extra kul var det också att några av de som valt den mjuka vägen hörde av sig och köpte min bok och någon av mina filmer. Hedrande tycker jag att man inte är så inlåst i sig själv utan att man vill försöka vidga vyerna. Självklart är det omöjligt att försöka uttala sig om någon man faktiskt inte har någon som helst koll på, eller erfarenhet av. Själv har givetvis läst några ”klickerböcker” och så klart en hel del av vad Anders Hallgren skrivit.

Om allt går enligt plan så kommer jag om en månad eller två att återkomma om det här med mjukisdressyr – och jag tror att det kommer att bli ett lite annorlunda inlägg…

Bilden här intill visar Landinarnas Rasmus, jaktbara fågelarbeten vid 10 månaders ålder…

Läs mer…

Allt underlag är klart att skicka till företaget som så småningom ska leverera DVD skivor och fodral. Om allt går enligt plan ska jag i god tid före Jul ha filmer hemma för leverans.

I filmen, som varar en timme och tjugo minuter, visar jag hur jag tränat min pointer Hulda, från valp till färdig fågelhund. I första delen visar jag de tre nödvändiga basmomenten, inkallning, stanna (sitt) och apport. Tyngdpunkten i filmen ligger på hur jag tränar fågelsituationer. Jag visar hur valpen på några månader utvecklas till en god fågelfinnare, med bra fågelbehandling, frisk avance och lugn i flog och skott. Frågor jag brukar få på kurser och träning försöker jag ge svar på och vanliga fel jag brukar få se tar jag upp. Läs mer…

Hulda i betfältet

Hösten är intensiv för alla fågelhundsvänner. Att uppdatering av hemsida har låg prioritet får ni stå ut med. Här kommer äntligen en rapport om vad hundarna och jag sysslat med den senaste tiden.

Vilda fasaner hos Sten Christoffersson i Skåne
Att gå med bössan och släppa sina hundar på stora betfält där förmodligen ingen fågelhund tidigare i år, och kanske aldrig, satt sina tassar är få förunnat. Att se en blandning av gammeltuppar, hönor och kullar spridda över markerna på ett naturligt sätt är en fröjd.  Detta är väldigt långt ifrån det man får uppleva på träningsmarker och också på många prov där massor med fasaner i samma ålder finns runt hägn och foderstationer.  Att det för många hundar blev stötar och alltför långa löpor i betfälten är inte konstigt – men som jag ser det är det bra för hundarna. Det är genom misstag som hundarna utvecklas. Här kunde man verkligen se skillnaden mellan en rutinerad hund och en unghund. Läs mer…

Under hösten har jag haft förhoppningsfulla förare på både fält och fågelträning, men också fåt tacka nej till många som velat komma. Som jag ser det ska inte hundarna komma för fågel om inte grundlydnaden är avklarad. Visst kan det vara ett lätt sätt att tjäna pengar på att låta folk komma, kasta ut några fåglar till dem och se på när de förstör sina hundar, eller åtminstone försvårar det betydligt att någonsin få ordnings på sin hund. Men jag står inte ut med att se det, så dåligt ställt har jag inte och som instruktör tror jag att man vinner i längden på att vara ärlig och säga vad man tycker. Läs mer…